tisdag 4 september 2012

Livsdansen



"När jag är liten är du ung,
när jag är ung är du gammal,
när jag är gammal är du borta,
hur ska jag någonsin hinna ifatt dig?"

Orden är inte mina utan kommer från en sångtext vars textförfattare jag inte minns namnet på just nu
Men visst är det ofta så?
Vi strävar så gärna framåt, vidare
mera, större, bättre
men ända fram kommer vi sällan
det finns alltid något mer bakom krönet
något nytt, lite till...
Enkelt att säga att man ska stanna upp,
ta det lugnt, inte stressa
men ändå
Jag har till slut insett
och t r o r att jag börjar komma in på
rätt spår
så känns det i alla fall just nu
Jag har rusat, effektiviserat bort alla pauser,
ständigt varit på väg, ordnat, fixat,
varit så himla duktig
och på vägen sprang jag bort ifrån mig själv

Idag är det de vissnande blommorna jag tycker är vackrast
vill inte göra mig av med dem
så sköra
att de hänger och tappar blad gör mig inget
tvärtom
det gör dem nästan ännu vackrare
doftar fortfarande gott
och de sjunger livets sång

Hälsar Åsa

4 kommentarer:

  1. Åsa Åsa.....du vet vad jag känner. Du skriver så det känns i hela kroppen på mig.

    Tänker mycket på det här, din text berör. Får tårar.

    Kram
    Lotta

    SvaraRadera
  2. Åh, pratar mycket om just det där med min 5-åring nu, som inte vill att vi vuxna ska dö ifrån henne.. Skrutt

    SvaraRadera
  3. Tack för dina fina blogginlägg och de vackra bilderna.
    Du skriver så att det verkligen berör.

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for Blogger...