onsdag 25 januari 2012

Klick. Klick. Klar!


Egentligen hade jag bråttom iväg. 
Men så var det bara där. Det fantastiska, varma, gyllene morgonljuset.
Stoppa tiden. Frys!
Fram med kameran. Häng ut genom fönstret.
Kall om näsan. Klick. Klick.
Vinka till grannarna. Klick. "Vad ÄR det hon egentligen tar kort på?", tycks de undra.
Kalla fingrar. Klick. Klick.
Fånga ljuset. Klick. Klock.
Tack tiden för att du väntade.
Hoppa in i bilen och starta onsdagen igen.
Inte lika bråttom nu.

Åsa






7 kommentarer:

  1. Ler igenkännande! Ibland bara måste man hur tokig folk än tror att man är. Jättevackra bilder!
    Ha det bäst!
    Kram Hélena

    SvaraRadera
  2. Fina morgonbilder... jo, ibland måste man ta sig några minuter - det är viktigt!

    Kram

    SvaraRadera
  3. Ibland så grubblar nog grannar vad jag gör också, då man står utan ytterkläder och tar kort bara för att fånga det ljuset i smällkall vintern:)
    Ha en alldeles underbar dag!!

    SvaraRadera
  4. Känner igen mig, kamran är ofta i högsta hugg på morronen, man vill ju inte missa det fina ljuset. Men jag trodde jag skulle få se en annan bild när jag kollade in, nämligen läggning av klickgolv, vi ska göra det idag och jag tyckte det passade in på klick, klick , klar! Må så gott!
    Kram Lotta

    SvaraRadera
  5. Hihi, va rolig du är. Men visst blir det underbara bilder i morgonljuset:)//Helen

    SvaraRadera
  6. Vackert! Och jag känner igen det där med de undrande blickarna från grannarna. Speciellt när ungarna far omkring runt en, och så står man där och fotar mossan i gräset eller nåt istället. Undra på att de undrar! :) Kram Hanna

    SvaraRadera
  7. Den är bra den - att hänga ut genom fönstret o fota när man har bråttom.

    Kram!

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for Blogger...